Går på övertid
Idag är dagen jag inte trodde skulle komma. Dagen då jag gått över tiden på graviditeten. Jobba övertid utan övertidsersättning är ingen höjdare! Vad hände egentligen? Leia föddes ju två veckor innan BF, så då är det troligast att nästa barn också kommer innan. Kanske inte två veckor, men liiite innan iaf, eller åtminstone på dagen. Men här går vi emot och kommer EFTER beräknat datum, jajamän! Det sjuka vore ju att gå över 14 dagar... Huga... Men nu vet jag iaf att det är max max två veckor kvar, det kan inte vara längre. Ljuset i tunneln...
Igår och idag fick jag känna på lite ryggvärk också. Härligt. Började igår, då hade jag ont i svanken/över rumpan. Och idag på förmiddagen var det riktigt jobbigt, haltade fram. Tog två Alvedon och gick och la mig, sov ca 1,5 timmar, sen var smärtan borta. Inte ens efter ett par små promenader och nu på kvällen har jag ont igen, så det är kanske pga av snedbelastning. Det är ju en rejäl svank man får när man är såhär stor, hehe...
Nog klagat. Ibland kan det nog låta på oss gravida att allt är pest å pina. Folk (som inte varit gravida) undrar säkert "varför skaffar människan fler barn om det är så hemskt jobbigt att vara gravid?" osv. Det är oftast inte en berättigad fråga. För det första är ju oftast graviditeterna olika, väldigt olika tiom, vilket betyder att första kan vara underbar och andra rena tortyren. För det andra så är ju belöningen så mycket mer värd än eventuella nio månaders helvete. Och för det tredje så spelar hormonerna nog in lite, så vi tycker synd om oss själva mycket och har ett behov att berätta det... Rätta mig om jag har fel!
Jag tycker det är bra att ge en hel och rättvis bild av graviditet, barnafödande, amning och att ha barn etc. Det är såklart helt underbart och fantastiskt på många sätt å vis! Samtidigt komplicerat, jobbigt och prövande. Det är inte gaj å partaj hela tiden. Men så är ju inget i livet, så det är väl precis som det ska vara. Du kan inte känna glädje å lycka om du aldrig känt sorg...
Dagens höjdpunkt: förutom min sovstund på dagen (som oftast gör underverk), så var det när jag och Leia pallrade oss iväg till våra kompisar Monia och Kindra! Vi gick i samma föräldragrupp och hängde ihop en del så småningom. Är så kul att se när Leia och Kindra leker, skrattar, bråkar och busar. Då blir jag varm i mamma-hjärtat...
Foton: sommaren 2011, på landet, Grisslehamn.
♥
