Rädsla!
Skrivet 2011-11-09 Klockan 22:36:25
Idag blev jag ögonvittne till när en kvinna blev påkörd av en bilist. Mitt inne i centrala Stockholm under lunchtid.
Jag befinner mig ca 50 m från korsningen när jag först hör människor skrika. Sen ser jag tre unga kvinnor springa över gatan med en bil efter sig, varpå den sista av dom tre blir påkörd. Bilen börjar svänga åt mitt håll. Jag får panikkänslor och redo att fly för mitt liv (in på en tvärgata). Backar och stannar uppe vid en trappuppgång. Vid det laget är det så mycket folk som springer fram till undsättning att jag inte längre ser vad som händer sen. En del andra, springer från platsen, också rädda för sina liv. Jag blir tokskärrad och ringer upp Andy och berättar vad som precis hänt framför mina ögon. Sen kommer brandbil, ambulans och polís till platsen. Efter kanske 10 min så har jag lugnat ner mig lite och vi avslutar samtalet.
Jag blev såklart rädd för mitt eget och det ofödda barnets liv. Jag hade ju lika gärna kunnat gå 50 m längre fram just då...
Här är SVT's rapportering om det som hände.
Men inte någon av rapporteringarna om händelsen är inte ens hälften så skakande som upplevelsen live.
Ojojoj, vad jag kramade både Leia och Andy hårt sen när jag träffade dom igen! Är så tacksam för allt jag har...
♥
Idag blev jag ögonvittne till när en kvinna blev påkörd av en bilist. Mitt inne i centrala Stockholm under lunchtid.
Jag befinner mig ca 50 m från korsningen när jag först hör människor skrika. Sen ser jag tre unga kvinnor springa över gatan med en bil efter sig, varpå den sista av dom tre blir påkörd. Bilen börjar svänga åt mitt håll. Jag får panikkänslor och redo att fly för mitt liv (in på en tvärgata). Backar och stannar uppe vid en trappuppgång. Vid det laget är det så mycket folk som springer fram till undsättning att jag inte längre ser vad som händer sen. En del andra, springer från platsen, också rädda för sina liv. Jag blir tokskärrad och ringer upp Andy och berättar vad som precis hänt framför mina ögon. Sen kommer brandbil, ambulans och polís till platsen. Efter kanske 10 min så har jag lugnat ner mig lite och vi avslutar samtalet.
Jag blev såklart rädd för mitt eget och det ofödda barnets liv. Jag hade ju lika gärna kunnat gå 50 m längre fram just då...
Här är SVT's rapportering om det som hände.
Men inte någon av rapporteringarna om händelsen är inte ens hälften så skakande som upplevelsen live.
Ojojoj, vad jag kramade både Leia och Andy hårt sen när jag träffade dom igen! Är så tacksam för allt jag har...
♥
Kommentarer
Trackback
